Ofta hän de
för länge sen,
mycket hemskt fast en hemskast detta
med en kvinna och två hennemän.
Vad om jag har tänkt berätta?
Hotfullt stiger en åskeskid
Över oss alla, bortom skogen
Edvins skjorta är vit och ny
När han går sig till danspologen
Vemotsfullt ljuder skogens hus
Bort från logen man hör fiolen
Ut i fickan bredde vid sitt snus
Haver Edvin i lönpistolen
Svarte Edvin står hemskt i syn
Framför spelmannens
hörn och skrattar
Skrämda fåglar far upp mot skyn
Edvins hand om pistolen fattar
Du bleke pär,
ditt för dömda gnid
Skall ej med något knissel göra
Ty min Emma här bredvid
Söker du med ditt knid förföra
Rysel likt allt med sin pistol
Viftar Edvin och svetten dryper
Upp på pär men, ut i sin kjol
Vackra Emma för läget ny per
Och hör nu detta, du bleke pär
Om en stund du och jag och Emma
Ligga döde på gol vet där
Väser Edvin med gruvlig stämma
Så han skriker med fullan hals
Nu jag tager den sista chansen
Här ska spelas sin sista vals
Medan jag får den sista dansen
Blek som läft henne stråken rör
Valsen kvider liksom i smärta
Svarte är din skön Emma för
Med pistolen mot hennes hjärta
Öka takten nu speleman
Låt fiolen din högre gnälla
När du slutar då ska min san
Tränne gången min bössa smälla
Bleke pärl gnider för sitt liv
Och främmas den söta ljuda
Runt för räddfin med långa kliv
Som en hök med en fångad duva
Pärlan känner nu i sin hals
Tjocka klumpor blir våt om pannan
Ty han spelar sin sista vals
Åh, han kan inte någon annan
Mitt i valsen han by ter takt
Medan han upp på döden grubblar
Det blir fottis och plötsligt datt
Både Emma och Edvin snöbblar
Gräsen likter att höra
på Gudes mälldrack där
han simmar
Emma idar till honom då
I sitt blod Edvin ensam simmar